En ny upphandling

Jubel i busken; ännu en ny upphandling

Som om jag inte hade gråa hår nog. Hur kan något så enkelt bli så svårt och dyrt?

Alla offentliga inköp ska upphandlas. Som lagen om offentlig upphandling är utformad är det inget att diskutera. Man kan naturligtvis ha synpunkter på den och fajtas mot väderkvarnar som Don Quijote. Men nu är det ett krav och jag undrar om det egentligen inte är en naturlig utveckling även om det inte varit ett lagkrav. Alla som gör större inköp vill upphandla oavsett om det är en offentlig eller privat aktör. Det är inte särskilt konstigt. Vi får nog vänja oss vid den tanken och jag tror det kommer att öka. Det är inte fel tänkt, alla behöver se om sina hus. Oavsett nivån på inköpen. Självklart vill man ha bästa möjliga produkt/tjänst till bästa möjliga pris. Så tänker de flesta även i sin egen vardag.

Hur man gör det är en helt annan femma. Ibland tror jag att man lurar sig själv. Där pekar jag finger åt landstingens upphandlingar.

Jag kan knappast räkna hur många timmar jag lägger på upphandlingar varje år på grund av tveksamma förfrågningsunderlag och andra konstigheter.

Det har blivit så komplicerat att lämna ett offentligt anbud att många låter bli. Andra hyr in konsulter för att kunna göra dem. En del, som vi, gör dem själva. Alla dessa timmar kostar pengar som vi kunde lagt på det vi egentligen vill och är bäst på. Att göra jobbet.

Självklart finns det många krav som ska uppfyllas. Där ska inget kompromissas. Men varför göra det så komplicerat?


Enkelt är bra

För några år sedan gjordes ett försök att skapa ett enhetligt förfrågningsunderlag och en gemensam prislista. Detta var ett ypperligt initiativ som gjorde allas vardag så mycket enklare. Det var ett tag sedan, det vet jag. Självklart har en del förändrats sedan dess.

Säg den glädje som varar. Snart började underlagen förändras då olika landsting tyckte sig ha unika krav. De har de all rätt till, men man frågar sig varför? Det är samma tjänster som efterfrågas och levereras. Att gå tillbaka till ett enat förfarande hade givit otroligt många fördelar och vinster. Inte minst för landstingen.

Jag har förstått att överklagande av upphandlingar av tandtekniska tjänster står ut i jämförelse med de flesta andra områden. Det är möjligt att vi tekniker är extremt gnälliga, men jag tror inte det är där skon klämmer. Otydlighet och ständigt förändrade förutsättningar ligger nog närmare sanningen.


Lösningen

Varför inte utgå från referensprislistan, som redan är satt, och sedan komma överens om vissa tydligt definierade tillägg? Enkelt, rakt och tydligt. Det gör det inte bara det enklare för oss tekniker att lämna relevanta anbud. Det blir också enklare för tandläkarna som visar sina priser för patienterna. Inga oönskade överraskningar.

Tänk igenom de krav som ställs i förväg, både en och två gånger. Ställ inga krav som ingen är beredd att följa upp och kontrollera, då är de helt värdelösa. Sätt gärna ribban högt, men av en genomtänkt anledning. Bedöm värdet av varje krav. Missa inte en stor del av teknikerkåren på grund av märkliga förfrågningsunderlag. Vem vinner på det? Ingen!


/Mats Lindblom
mats@westdent.se